man kanske skulle

ibland tycker jag bara att det är orättvist. hit, men inte längre. så är det. jag är inte tjock, jag är inte undernärd. jag är helt normalviktig, men inte nöjd över fördelningen av gracer. det är som att kroppen är felfördelad, med för mycket nertill och för lite upptill. som ett litet päron. ja, jag vet ett mindre päron och inte ett stort. jag borde vara nöjd och inte gnälla, men nej då, inte är jag det och ja, jag gnäller. för blir jag det minsta mindre så försvinner det som finns upptill (och då menar jag inte bara bröst, för de tycker jag inte är så viktigt - utan rent generellt på överkroppen) inte det där mulliga nertill på benen och rumpan. så det spelar liksom ingen roll. för att få lite av överflödet och pärånrondören att försvinna så måste jag ligga på och träna och äta ner hela mig. men det vill jag inte och det tycker jag inte heller att jag ska behöva.

nu ska jag inte skylla på alla andra och vad de säger och tycker. men jag är fullt och fast övertygad att OM andra kunde andas sunda ideal och läran om att var nöjd med sig själv som man är, så skulle mina förutsättningar att faktiskt lyckas tycka det på riktigt avsevärt förbättras. då har jag fått gnälla av mig, skönt.

---

dagens move: jag gick hem från skolan, promis på 30 minuter. nu är det dags att hoppa i bingen!